Det leder för oss nordbor till:
- Många miljarder mindre per år att lägga på våra egna länder.
- Ytterligare många miljarder mindre per år att själva besluta kring.
- Ökat inflytande över vår politik för företagare och lobbyister.
- Ännu längre avstånd och barriärer mellan folket och beslutsfattarna vilket öppnar upp för korruption.
- Allt större ansvarslöshet bland ”våra” ledare.
EU kostar oss nordbor enorma summor pengar. En medlemsavgift ska betalas in till unionen varje år, men en del av denna får vi tillbaka genom olika projekt som EU ”hjälper” våra länder med. Medlemsavgiften totalt per år för de tre nordiska länderna ligger på runt 130 miljarder SEK – varav Sverige genom framförhandlade rabatter står för ca 35 miljarder. Som en jämförelse kan det nämnas att det är ungefär det samma som samtliga nordiska länder (alltså även Norge och Island inkluderat) tillsammans lägger på sina försvarsbudgetar. Samtliga EU-länder i Norden, d.v.s. Sverige, Danmark och Finland, betalar betydligt mer än de får tillbaka, totalt ca 84 miljarder SEK varje år och Sverige är det land som per capita förlorar allra mest.
Även bland de pengar vi får tillbaka från EU varje år (totalt runt 46 miljarder SEK i alla nordiska länder) är detta såklart pengar vi hade haft ändå även utan EU och som vi dessutom i sådant fall kunnat lägga på precis vad vi ville istället för det EU väljer att lägga pengarna på. Den största delen av EU-pengarna går till jordbruket och många bönder idag skulle inte överleva utan EU-bidrag. Detta gör också att bönderna blir beroende av att följa EU:s alla direktiv och önskemål. Om vi slapp lägga pengarna på EU-avgiften, skulle vi med enkelhet kunna lägga dubbelt så mycket pengar på bönderna själva och ändå ha rejält med pengar kvar till annat som exempelvis vård, skola och omsorg.
Pengarna vi förlorar på vårt medlemskap varje år går framförallt till jordbruksstöd i andra länder, transportstöd och till andra likriktnings-projekt. Transportstöd är för att kunna hålla kostnaden för varor nere fast att de flyttas över hundratals mil och det sistnämnda innebär alltså att man flyttar runt pengar för att göra länderna mer jämlika. Givetvis kostar också administration och löner för EU-byråkrater och politiker pengar.
Visste du att en vanlig EU-parlamentariker, utan ministeruppdrag, tjänar över 90 000 SEK varje månad utan att ha något närvarokrav alls? Faktum är att det inte bara går bra att utebli från sitt arbete, utan också att missköta det gravt så som när förre EU-ordföranden varit så berusad under toppmöten att han örfilat andra länders ledare.
Utöver detta betalas 3000 SEK per arbetsdag i traktamente och givetvis bekostas alla ”arbetsresor” världen över. Varje parlamentariker får också runt 200 000 SEK per månad för att anställa assistenter i Bryssel och ytterligare nästan 50 000 SEK till att anställa ersättare och sekreterare i hemlandet. Betänk också att dessa summor är de samma för alla – denna inkomst som kan räknas som mycket god för en nordbo är alltså en förmögenhet för någon i ett låglöneland. Höga politikerlöner borgar för feghet och en rädsla för att gå mot strömmen i känsliga frågor.
Utöver lön för dessa 751 parlamentariker med tillhörande assistenter och sekreterare består EU-kommissionen också av ca 25 000 anställda som ska ha ”politiker-löner”.
Ytterligare en stående post på EU:s negativa konto är runt två miljarder SEK som varje år slängs bort på att flytta samtliga parlamentariker, inklusive assistenter och sekreterare, från Bryssel till Strasbourg varje månad för fyra dagars ”arbete” där. Inte för att lokalerna där är bättre eller för att det av någon annan praktisk anledning behövs, utan enkom för att blidka en formalitet i ett gammalt avtal som gällde innan EU började hålla till i Bryssel.
Allt detta är ändå bara sådant som ligger i det relativt öppna. Då en stor del av EU är insynsskyddat är det ingen mer än de som deltar i processen och själva gynnas ekonomiskt som vet hur korrupt instansen egentligen är. Vi vet dock att det finns tiotusentals lobbyister som aktivt arbetar inom EU med att på olika sätt påverka politikerna i enlighet med deras önskemål och att merparten av dessa är vinstdrivande kapitalistiska storföretag och alltså inte ideella föreningar. Flera av lobbyisterna har dessutom fritt tillträde till EU-parlamentet, en rättighet vi vanliga medborgare inte har.
Korruptionsskandalerna har varit flera och omfattande, både gällande hur enstaka EU-parlamentariker skott sig själva och hur EU-stödet som betalas ut till de olika länderna försnillats av vissa företag genom exempelvis kontrakt med priser uppblåsta långt över marknadsvärdet. Vissa stater har även anklagats för att köpa parlamentsledamöters röster i frågor som berör deras intressen.
Uppehållstillstånd och EU-medborgarskap genom så kallade guldvisum kan också köpas av rika investerare från framför allt Ryssland och Kina genom att dessa investerar i de olika EU-länderna. Detta gör att också dessa får tillgång till Europas öppna gränser, offentliga upphandlingar och frihandelsavtal. Under åren finns det över 100 000 kända fall där uppehållstillstånd sålts och 6000 fall där medborgarskap sålts – helt öppet och inte mot EU:s regler och lagar.
EU-parlamentet har också vägrat låta sig granskas av organisationer som verkar mot korruption och årsrevisionen har hållits hemlig trots försök att få den offentliggjord.
Sammantaget kastar alltså Sverige, Finland och Danmark 84 miljarder SEK rakt i händerna på de som är korrupta nog att mygla åt sig pengarna. Utöver detta ger vi våra egna stater och företagen som verkar inom våra länder möjligheten att försnilla 46 miljarder genom EU-bidrag. Storföretag får påverka politiken genom lobbyister. Utländska finansmän bli medborgare genom investeringar. Enskilda länder kan påverka andra genom köpta röster.
Allt blir möjligt genom det överstatliga EU och slutmålet är att varenda en av dina skattekronor ska gå direkt hit istället för till den egna staten och att EU således får total kontroll över den ekonomiska politiken. Ett slutmål som garanterat gillas av såväl storfinansen som våra korrupta politiker, två parter som bara ser till sitt eget bästa.
