Det leder för oss nordbor till:
- Anpassning, och därigenom i de flesta avseende, försämring, efter övriga EU-länders nivå.
- Sämre miljö- och djurskyddslagar.
- Sämre arbetsmiljölagar.
- Sämre anställningsvillkor.
- Utplånande av våra rasliga och kulturella skillnader.
EU som projekt syftar till att på artificiell väg uppnå ”allas lika värde” inom Europa. Inget land ska vara bättre eller sämre än något annat. Inget folk ska ha det bättre eller sämre än något annat. Sett till ekonomi, fri- och rättigheter (eller kanske snarare brist på dessa), lagar och annat är visionen att Europa ska vara ett och lika för alla. För högstående länder, som våra nordiska, innebär detta en försämring som medför att vi blir lika dåliga som alla andra.
Sverige och de övriga nordiska länderna, har trots årtionden av påfrestande främlingsinvasion fortfarande ett ekonomiskt övertag gentemot flera andra länder inom EU. Vi är ett högstående folk som trots vanstyre lagt grunden för ett välutvecklat samhälle där medborgarna har jämförelsevis hög rättssäkerhet och goda anställningsvillkor och arbetsmiljölagar. Gällande etiska regler är vi ofta förebilder; som ett exempel har vi bland världens mest strikta miljö- och djurskyddslagar.
Alla dessa fördelar ska förminskas för att kunna höja de sämsta länderna inom respektive område av EU och således skapa ett mer ”jämlikt” Europa. I Norden leder detta alltså till sämre löner och rättigheter för arbetarna, sämre arbetsmiljölagar och därigenom fler arbetsrelaterade olyckor och även till sämre miljö och skydd för djuren.
Någon kanske menar att utjämningen är fördelaktig ifall vi i framtiden, exempelvis som en konsekvens av den ovan nämnda massinvasionen, får det sämre – att vi då skyddas från att få det riktigt illa. Även om detta kanske skulle kunna vara sant måste det självklart ändå ifrågasättas om det är en så defaitistisk och cynisk världsbild vi vill leva och ta våra beslut utifrån – att vi redan nu ska se det som hopplöst och därför bygga för sämre tider? Vidare måste vi fundera kring ifall vi i sådant fall verkligen vill hållas upp av de krafter som gett oss problemen?
Någon annan skulle kunna argumentera för att likriktningen är positiv, fast ur ett mer moraliskt perspektiv – att det är värt att få det sämre om man samtidigt vet att andra skulle få det bättre. Att artificiell rättvisa är något eftersträvansvärt i sig och att alla borde ha det likadant. Detta är dock ett kortsiktigt och naivt tänk som leder till många följdfrågor. Det är ju nämligen inte av slumpen som vissa länder och folk fått det bättre än andra – det är istället resultatet av tusentals år av hårt arbete och kamp. Ska vi helt dra ett streck över denna historia och ge alla exakt samma förutsättningar så tar vi också bort den sista delen av ansvarstänk som finns om samhället på lång sikt. Istället faller vi än djupare i kortsiktigt och egocentrerat tänk genom att vanligt folk i än högre utsträckning lever för dagen och sätter sprätt på alla sina pengar för egocentrisk vardagslyx.
Tittar man på ”rättvisa” ur etiska perspektiv blir det än mer skevt. Istället för att stärka andra länders djurskyddslagar genom att påverka med våra egna högt prioriterade värderingar i denna fråga stödjer vi idag sämre lagar genom EU då vi givits möjlighet att närmast tullfritt importera kött och livsmedel som framställts på ett i Sverige olagligt vis. Det finns inga hållbara argument i världen för att vi inte skulle kunna påverka våra europeiska grannar minst lika mycket genom att vara en stormakt (som vi skulle bli genom ett enat Norden) utanför EU.
Bland de nordbor som trots dessa argument tycker det är rimligt att alla ska få det lika i Europa rekommenderar vi att i första hand dessa påbörjar denna kamp på ett individuellt plan – alltså att denna förändring borde komma underifrån och inte påtvingas ovanifrån. En bra start vore att dessa skänker 50% av sin lön efter skatt till ett av de fattigare länderna i Europa. Om detta låter som en ohållbar eller på något vis dålig idé visar det också på att det är en naiv, ohållbar och dålig idé ur ett europeiskt och statligt perspektiv.
Detta utgör dock en del av det EU vill åstadkomma för de breda massorna. Men, de är inte nöjda med hastigheten. Än snabbare vill man genomföra likriktningen genom att liksom man redan gjort med Finland, också ta in Sverige och Norden i den gemensamma valutan Euro. Då skulle vi bli än mer ekonomiskt likriktade och beroende av varandra, EU-stater emellan. Går ett lands ekonomi åt fanders så gör alla andras också det. De gränslösa kapitalisterna kommer dock som alltid sitta säkert och även tjäna på kraschen genom sina möjligheter att påverka och förutse den ekonomiska utvecklingen.
Som tur är har de nordiska folken, med undantag som sagt för finländarna, åtminstone än så länge sagt nej till detta spektakel och politikerna har också hittills respekterat denna önskan. Det finns dock läckta EU-dokument som tyder på att denna vilja knappast kommer respekteras i framtiden och flera av ”våra” politiker är dessutom öppna med sin vilja om att gå tvärtemot folkets röst.
På sikt vill man också genom öppna gränser att folket ska bli ett enda utblandat folk och att således också språket och kulturen ska blir det samma då detta går hand i hand med etniciteten. Det är inte inte en högstående europeisk kultur som kommer bli gällande. Som ett varnande exempel på detta nekades den ungerska staden Székesfehérvár att bli europeisk kulturhuvudstad då staden enligt EU-kommittén i ärendet ansåg att den var för etniskt homogen och för lycklig.
Med andra ord kan man säga att EU:s ickeofficiella målsättning är den samma som FN:s, George Soros eller för den delen gamla kommunistiska Sovjetunionens. En enda konsumenttyp att ta hänsyn till och maximal vinst för storkapitalet. En konsument som är nöjd med sitt liv beståendes av att jobba häcken av sig för att kunna betala sina räntebaserade lån och sen hänge sig åt skräpkultur. På detta vis tar man också död på möjligheterna för en framtida opposition att resa sig, slå sig fria och verkligen kunna uträtta stordåd – för hos ett folk som likriktats genom utblandning skulle också såväl motståndskraft som skaparkraft vara obefintlig.
